﻿för att ej gå ſanningen för nära och lik-
wäl tröſia och lugna henne; och det märkte
hon mycket wäl, ty i detta ögonblick hade
hennes öra mycket ſkarpt uppfattning.
Hon hade ſett förlägenheten i ſin mans
anſigte, hon kände det matta och förbe-
hållſamma i hans ſwar, då det ändtligen
kom; då ſänkte hon huſwudet och ſade:
Dina ord äro goda, men det är icke
ſtyrka i dem; de kunna ej tröſta min
fjäl. Och han gick bort full af oroliga
tankar.